Tärningen är en mycket gammal uppfinning. Dess ursprung går så långt tillbaka i tiden som ungefär 3000 år före Kristus. Från denna tid har det hittats tärningar gjorda av djurben. I samband med utgrävningar i Mesopotamien har det allra äldsta brädspelet med tärningar som vi känner till hittats. Just det spelet har senare utvecklats till det idag populära brädspelet Backgammon. Även i Romarriket användes tärningar. Inte minst av Julius Caesar själv, som utropade de bevingade orden "Alea iacta est!", vilket på svenska lyder: Tärningen är kastad!
Ett annat populärt hasardspel med tärningar förutom craps är till exempel pokertärningar. I det spelet slår man fem speciella pokertärningar tre gånger, tar efter varje slag åt sidan de tärningsresultat som man vill spara och på så sätt bildas pokerhänder. En vidareutveckling av detta spel är Bluff (Liar´s dice) från 1987, vilket vanligtvis spelas utan satsande av pengar. I det spelet har varje spelare en kopp med fem tärningar. Alla spelarna slår sina tärningar med hjälp av koppen och använder den sedan även till att dölja sina egna tärningar för andra spelare. Varje spelare ska sedan i turordning satsa (gissa) det totala antalet tärningar av en viss siffra. Buden höjs hela tiden och till slut blir någon synad. Förloraren förlorar en eller flera tärningar, och den spelare som till slut är ensam om att ha tärningar kvar, är vinnare av spelet.
1933 skapade amerikanen Charles Darrow ett brädspel, där det gäller att köpa gator, uppgradera sina gator och sedan ruinera sina motspelare. För att flytta runt på brädspelet används två stycken tärningar. Spelet Monopol var fött och det skulle visa sig bli en enorm succé, som varar än idag. Detta spel har även fått många efterföljare med olika teman, där det gemensamma är att förflyttningen på spelplanen sker med hjälp av tärningsslag.